Lejondalssjön.jpg

Restaureringsmetod

 

Fosforfällning av sjöar

Fällning av fosfor som restaureringsmetod utvecklades i Sverige under 1960 och 70-talet. Man använde då metoden med väl låga doser och i sjöar som dominerades av extern belastning. Metoden gav då inget hållbart resultat. I USA togs metoden upp i slutet av 70-talet och har sedan dess använts där som restaureringsmetod i ett antal sjöar med gott resultat.

Det amerikanska Naturvårdsverket, US EPA, har i sin manual om sjörestaurering, bedömt metoden som kostnadseffektiv med kort- och långsiktigt bra resultat och med liten risk för negativ påverkan. Restaureringsmetoden blir här, i en totalbedömning, den mest effektiva för övergödda sjöar. Den amerikanska metoden är "brutal". Här sprids aluminiumsulfat från ytan vilket gör att hela vattenmassans biologi påverkas. Man doserar så att man sänker pH till 6-6,5.

I Sverige användes metoden med fosforfällning av sjöar igen i Lejondalssjön. Här utvecklade Vattenresurs en precisionsteknik med en "mjuk" behandlingsmetod där endast bottenvattnet behandlas med liten förändring av pH. Här ville man undvika kontakten med ytvattnet och strandområdena. Metoden har också använts i Bagarsjön i Nacka och Flaten i Skarpnäck.

Den metod som utvecklats i samband med behandlingen av Lejondalssjön fäller med aluminiumklorid avsedd för dricksvattenrening. Här förändrades pH som mest 0,3 pH-enheter.

I Lejondalssjön behandlades endast de bottnar med syrebrist under delar av året dvs större djup än 10 m eller 1/3 av sjöns yta. Lejondalssjön är reservvattentäkt, har mycket högt rekreations och naturvärde samt ett rikt kräftbestånd.

Vad händer med sjön vid en behandling?

Vid behandlingen kommer växt- och djurplankton att påverkas genom medfällning. Även bottenfaunan kommer att påverkas. Fisk och kräftor påverkas inte av behandlingen. Grunden för detta påstående är att sjön har så gott pH och alkalinitet att den påverkan som blir är av mekanisk karaktär - medfällning.

forforfallning-av-sjoar.JPG

Utläggningen är hastighetsstyrd vilket innebär att doseringsmängden per m2 är mycket exakt. Kontroll av arbetsdjupet sker kontinuerligt med övervakning av spridarörets djup över botten. Spridarrören sprider flockningsmedlet horisontellt med en bredd av 15 m.

GPSen skapar och sparar karta med linjevis täckning i ett format som kan överföras till GIS (shapefiler) för rapportering. Loggen aktiveras automatiskt när utläggningen startar. Linjen i kartbilden visar var den dos Al/m2 vi ställer in i systemet är utlagd. Dosen kontrolleras efter varje utlagd tank eller ibland oftare.

Aluminiums kemi:

Aluminium har många förekomstformer i vatten. I sur miljö (pH <5,5) är aluminium löst som Al3+jon. Vid högre pH (upp till pH 9-10) är aluminium bunden i olika komplex med t ex fosfor, som hydroxider mm. Vid mycket höga pH är aluminium löst som jon. I försurade sjöar är därför aluminium alltid löst. I icke försurade vatten finns endast mycket låga halter fri aluminium eftersom den binds upp i olika komplex. Al3+-jonen är toxisk i sur miljö men inte när pH är större än pH 5,5 och aluminium är bunden till hydoxidkomplex. Detta är en momentan reaktion. Det är på detta sätt flocken bildas vid tillsats av aluminium i vatten. 

 

Ett mycket nära hushållskemiskt exempel på detta är aluminiumkastrullen. Koka sylt som är sur så blir kastrullen blank. Det skyddande oxidskiktet löser sig. Koka vatten och ingen förändring sker i kastrullen. Övergödda sjöar har ett pH och en alkalinitet som oftast är likvärdigt med Lejondalssjön. Sjön är alltså väl buffrad och har stor motståndskraft mot pH-förändingar. 

fosforfallning-av-sjoar-Orlangen.png